Bakgrund.Samerna är en urbefolkning och en etnisk minoritet som bor i Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Den Samiska folkgruppen bebodde sameområdet Sápmi innan nuvarande nationalstater grundades. Det totala antalet Samer beräknas till ca 85 000. I Norge bor
ca 50 000, i Sverige ca 20 000, i Finland Den samiska folkgruppen har ett eget bosättningsområde där tyngdpunkten av befolkningen bor i de nordligaste delarna av nationalstaterna. Det samiska folket har ett egen språk, en egen kultur, historia och egna näringar. Samiskt språk, kultur och samhällsliv skapar sammanbindande och sammanhållande element för befolkningen tvärs över nationalgränserna. Folkgruppens ställning och ursprungliga bosättningstraditioner ligger till grund för att samerna som urbefolkning står i särställning i förhållande till andra minoritetsgrupper i Europa. Det finns idag en internationell förståelse för att lägga förhållanderna tilrätta för att urbefolkningarna skall kunna säkra och utveckla sina kulturer, sina språk och samhällsliv. Detta kan inte ske utan särskilda åtgärder för urbefolkningarna. Att säkra näringsunderlget för urbefolkningarna är en sådan åtgärd. De samiska näringarna finns inom såväl primär-, sekundär som tertiärnäringarna. Rennäringens ställning som samisk näring är central. Kännetecknande för det samiska näringslivet är den rikliga föreekomsten av olika näringskombinationer och småskalighet. Historiskt har sydsamer haft mycket nära sociala relationer med varandra, oavsett om man bott i Norge eller Sverige. Det är därför viktigt att även fortsättningsvis fördjupa och och förstärka samarbetet människor emellan. Inte minst för att utveckla det sydsamiska språket, kulturen och rennäringen. Det gäller också attt överbrygga avståndet och arbeta för att åstadkomma närhet, bl a genom kompetensutveckling och stärkande av de egna resurserna. Saemien Eatnam / Sameområdet.Samernas antal gör att den samiska "nationen" är liten i förhållande till nationalstaterna i Europa. I förhållande till folkmängden är dock det samiska bosättningsområdet -Sápmi- stort. Det sträcker sig från Kolahalvön i nordöst över norra delarna av Finland, Sverige och Norge samt ned över fjällkedjan till Idre i Sverige och Engerdal i Norge. |
På grund av gränsdragningarna genom Sameland har det växt fram delvis skilda kulturmönster och boendeformer, men det samiska språkets uppdelning i skilda språkvarianter har dock inte varit bundet av nationsgränserna. Således talas östsamiska i norra Finland, i östligaste delen av Finnmark och i Ryssland öster om gränsen till Norge och Finland. Centralsamiska i norra delarna Norge, Sverige och Finland medan sydsamiska talas på ömse sidor av Riksgränsen mellan Norge och Sverige. Samerna i Norge, Finland och Sverige har egna folkvalda organ (Sameting) som bidrar till att stärka den samiska identiteten och ger en ökad känsla av samhörighet bland samerna. Inom sameområdet finns också samiska riksorganisationer som tillvaratar skilda samiska intressen. Allt eftersom har samiska institutioner uppförts för skilda samiska samhällssektorer. Trots att sameland delats upp på fyra nationer har samerna eftersträvat att hålla samman socialt, kulturellt och näringsmässigt även om nationsgränserna utgört organisatoriska hinder för sammanhållningen. Inom den samiska folkgruppen finns kulturella och regionala skillnader som är avhängiga av geografi och näringsverksamhet. När det gäller näringsverksamhet kan det samiska bosättningsområdet indelas i olika regioner, nämligen inlands-, kust-, fjord-, och by/stadsregioner. Sydsamiskt område brukar definieras med länet Västerbotten, landskapen Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna och motsvarande områden i Norge. Det sydsamiska Interregprogrammet omfattar Jämtlands län inklusive norra Dalarna samt Nord- och Sörtröndelags fylken i Norge. Inom det samiska kärnområdet finns grupper med olika förutsättningar att bevara och hävda sin identitet och kulturform. Sydsamerna befinner sig i ett mer utsatt läge än andra samer, eftersom de är färre, en minoritet inom Sameland, och geografiskt mer utspridda. Detta har bl a lett till att det sydsamiska språket har svårt att hävda sig. Karakteristiskt är det glesa bosättningsmönstret, vanligt är bosättningar på 5-10 familjer, vilket givit en inre styrka åt det sydsamiska samhället. Allt mer har dock samerna tvingats flytta in till centralorterna för att få tillgång till samhällsservice. Det har medfört att gamla bosättningsmönster och bosättningar fått överges vilket medfört en gradvis utarmning av den samiska kulturen. Rennäringen är i huvudsak en inlandsnäring där fjäll och skogsområden nyttjas men på Norsk sida kan även kust och fjordregioner brukas för vinterbete. En stor del av det samiska bosättningsområdet sträcker sig utanför det som tecknas "Nordens gröna bälte". För området norr om detta programområde, Nordkalottregionen - inkluderande Sverige, Norge och Finland, finns ett särskilt samiskt Interreg II program, Interreg Sápmi. |
|
|
