Valprogram för Mijjen Geajnoe / Mijá Gäjnno / Mijjen Geajnoe

Det samiska livsrummet

Naturresurserna

Vision

Min Geaidnu menar att samerna i kraft av att vara urfolk i Sápmi måste ha ett avgörande inflytande över nyttjandet av naturresurserna i Sápmi. En annan viktig utgångspunkt är att de näringar som nyttjar naturen på bästa ekologiska och ekonomiska ska ha företräde framför andra verksamheter. I det sammanhanget har de samiska traditionella näringarna ett givet företräde eftersom de sedan länge existerat i naturen utan att förstöra den.
Vid upplåtelse av naturresurser till exempel jakt, fiske eller mark till icke samiska ändamål skall ersättning utgå för nyttighetens värde. Så bör till exempel vattenkraftexploatörerna betala ersättning i förhållande till företagets omsättning och inte för störningarna i renskötseln.
Samerna måste mer aktivt delta i kommunernas planeringsverksamhet. Min Geaidnu menar att samiska marker självfallet ska förvaltas av samer. En utvidgad och förstärkt sameby skulle kunna fungera som en aktiv markupplåtare och markanvändningsplanerare lokalt. Sametinget ska aktivt delta i den övergripande styrningen av markanvändningen i Sápmi.

Etappmål

Min Geaidnu vill att Sametinget aktivt börjar delta i en övergripande resursplanering inom de samiska markerna så att de anpassas tillnaturens vilkor.
Min Geaidnu vill börja bygga lokala samiska organ, till exempel en utvidgad sameby, som tar del av och aktivt driver en samisk linje i den lokala samhällsplaneringen.
Min Geaidnu vill också att Sametinget fortsätter att arbeta för en samisk förvaltning av mark och vatten i Sápmi. Slutligen vill Min Geaidnu att det inrättas flera försökssamebyar med en fullständig samisk markförvaltning. Dessa försöksbyar ska överta länsstyrelsens uppgifter vad gäller upplåtelsen av mark, jakt och fiske.

Rätten till mark och vatten

Vision

Samerna är ett urfolk i Sápmi och har behandlats därefter av storsamhället. Samernas rättigheter har inskränkts och negligerats under århundraden. Redan tidigt har samerna genom svenska lagar delats i två grupper.
Den samiska kampen måste därför föras i två dimensioner. Den yttre kampen gäller de samiska rättigheterna. Den inre gäller hur vi ska fördela rättigheterna internt bland oss samer. Min Geaidnus syn på de samiska rättigheterna är att de hör till samerna som folk. Den ska inte enbart vara knuten till renägande.

Min Geaidnu vill:
De statliga utredningar som har gjorts om samerna har inte alltid lett till att de samiska rättigheterna stärkts. En lösning på det är att vi själva utreder våra rättigheter.
Etappmål
Min Geaidnu kommer att driva kampen vidare för de samiska rättigheterna inom och utanför Sametinget.
Min Geaidnu vill att Sametinget fortsätter att utreda de samiska rättigheterna. Min Geaidnu vill att Sametinget klarlägger hur de samiska rättigheterna ska komma alla samer till del, till exempel hur fördelningen mellan renskötande och icke renskötande samer ska göras.
Min Geaidnu vill att Sametinget fortsätter engagera sig i processerna om rennäringens rättigheter och för att utreda den samiska rätten nedanför odlingsgränsen. Det skulle öka skyddet för rennäringens vinterbetesmarker och skogssamernas rättigheter. Vidare menar Min Geaidnu att det är viktigt att samerna etablerar ytterligare internationella kontakter för att söka stöd för den samiska rättskampen.

Miljön i Sápmi

De samiska markerna nyttjas idag inte enbart av samer. Andra intressen i form av turismen, gruvindustrin, vattenkraften, skogsbruket liksom jakten och fisket, med mera konkurerar om markerna och dess resurser. Tyvärr agerar dessa intressen som om de vore ensamma utan hänsyn till varandra. Det har vi inte råd med om vi ska leva i Sápmi om 50 år. Naturresurserna är inte obegränsade och vi måste, likt våra förfäder, förvalta kapitalet och leva av räntan.
Rennäringen har ofta orättvist anklagats för att överutnyttja naturens resurser genom bete, tramp och körning med terrängfordon. Ofta är anklagelserna överdrivna och felaktiga. Men även om den mesta av kritiken är felaktig finns det anledning att även samiska verksamheter granskas.
MijÓ Gäjnnos vision
MijÓ Gäjnno anser att vi måste ändra vår livsföring och inte längre delta i förstörelsen av Sápmi. Vi måste hitta ett sätt att leva enligt de kunskaper om naturen som fortfarande finns bland oss samer. Kunskaper som vi sedan anpassar till det moderna samhälle vi lever i. Vi samer ska återigen bli föregångare i miljöhänsyn. Vi måste också bli delaktig i planeringen av det framtida hållbara samhället. Inte minst för att samerna som urfolk har ett kulturellt samband med miljön i Sápmi. Det är också viktigt att samiska områden skyddas från verksamhet som inte är miljöanpassad eller är kulturellt olämplig.
Etappmål
Sametinget har beslutat om att fastställa miljömål och ett miljöprogram för Sápmi. Mijá Gäjnno anser att detta måste verkställas skyndsamt. MijjÓ Gäjnno kommer sedan att arbeta för att det inte stannar vid ett dokument utan att alla i det samiska samhället engageras för att uppnå miljömålen.

Renar och rovdjur

Ett nytt system för ersättning av rovdjursrivna renar infördes 1996. Detta innebar att ersättning skulle utgå efter antalet rovdjur och rovdjursföryngringar inom en sameby och inte efter antal funna kadaver. Samerna accepterade att det fanns rovdjur i renskötselområdet men bara till en rimlig nivå. Således finns ett tak för varje sameby hur mycket rovdjur som får finnas. Om rovdjuren beräknas riva mer än tio procent av renstammen i en sameby skall Naturvårdsverket besluta om decimering. Regeringen skall avsätta de medel som behövs för att hålla en rovdjursstam i Sverige. Enkelt och logiskt. Nu har det dock visat sig att staten inte har någon vilja att följa det ny ersättningssystemet. Regeringen har inte avsatt medel i nivå med rovdjursförekomsten och Naturvårdsverket har inte beslutat om decimering i nivå med ersättningsnivån. Sverige har skrivit under internationella konventioner om att livskraftiga stammar av alla inhemska rovdjur ska finnas i landet. Då renar är rovdjurens huvudsakliga föda måste Sverige också ersätta renägarna för de förluster rovdjuren orsakar. Det har inte skett, utan fortfarande är det de enskilda renägarna som till största delen bekostar den svenska rovdjurspolitiken.

MijÓ Gäjnno vill
att Sverige uppfyller de principerna som Sametinget och Naturvårdsverket kommit överens om,
att rovdjursnivån inom renskötselområdena är rimlig för att en rationell renskötsel ska kunna bedrivas,
att Naturvårdsverket beslutar om decimering i enlighet med överenskommelsen med Sametinget,
att regeringen fullt ut och utifrån de årliga inventeringsresultaten ersätter rennäringen för rovdjursförekomsten,
att statens skuld till rennäringen från och med 1996 års rovdjursskador omedelbart regleras.

Rasism i rovdjursspåren

Regeringens bristande rovdjurspolitik har gjort att debatten om rovdjuren blivit en hetsjakt på samerna i allmänhet och renskötarna i synnerhet. Vi samer blir syndabockar när folk reagerar känslomässigt och utan tillräckligt faktaunderlag.
Lokalmedierna är fulla av rasistiska påhopp på samerna med rovdjuren som alibi. Till och med TV följer upp med debattprogram och telefonväkteri där folk har fått ringa in och lämna sin dom över samerna. Felaktig information har dominerat fullständigt och undersökande journalistik saknas helt och hållet. Situationen och stämningen gör att rasismen mot samer ökar. Hetsjakten i medierna skapar en stämning med rasistiska inslag som annars inte hade uppstått.
Utan tvekan är den svenska regeringen ansvarig för att folkets vrede riktas mot samerna.

Näringarna

Utvecklingen för det samiska samhället har gått mycket snabbt. Medan det svenska samhället gick från bondesamhälle till datorsamhälle på hundra år har det samiska samhället gått från skida och rajden till internet på drygt 30 år. Tyvärr visar det sig att pendeln svängde för fort. Tekniken vällde in i rennäringen som anpassade sig till tekniken och inte tvärtom. De yngre glömde bort viktiga delar av de äldres kunskap om naturen, ekologin och renen för att lära sig de nya tekniska hjälpmedlen. Nu har pendeln börjat svänga tillbaka och alla inser numera att kunskapen om naturen, ekologin och renen är ovärderliga.
MijÓ Gäjnno tycker att vi ska ll ha en helhetsbild av det samiska samhället. De näringar som samerna idag lever av är väldigt mångskiftande. Alla näringsfång och arbeten är viktiga, oavsett om det gäller traditionella samiska verksamheter som renskötsel och sameslöjd eller om det handlar om mer moderna verksamheter som till exempel turism, måleri eller tjänster av olika slag. MijÓ Gäjnno menar att de traditionella näringarna har en speciell betydelse eftersom vår kultur har sin kultur i dem. Därför menar vi att utvecklingen i dessa näringar måste ske med särskild omsorg. Det är självfallet viktigt att de är lönsamma och effektiva men genom den betydelse de har för kulturen får inte lönsamhetstänkandet vara allenarådande. Lönsamhet ja, men inte genom att förstöra förutsättningarna för kulturens överlevnad.

Vad MijÓ Gäjnno vill:
MijÓ Gäjnno kommer att arbeta för att de samiska näringsfrågorna överförs till näringsorgan för respektive näring. MijÓ Gäjnno menar att rennäringsadministrationen måste effektiviseras och att såväl staten som Sametinget upprättar klara mål för rennäringspolitiken.
MijÓ Gäjnno vill att kvinnans roll i de traditionella näringarna värdesätts på ett bättre sätt. Idag är kvinnans ställning svag. För att stärka kvinnornas position är det därför viktigt att bredda näringsbasen och bygga upp ett livskraftigt lokalt samiskt näringsliv.
MijÓ Gäjnnos etappmål
MijÓ Gäjnno vill att Sametinget ska bli sektorsmyndighet för rennäringen. Det innebär ett ansvar över både rennäringsfrågorna och förvaltningen av samiska resurser. MijÓ Gäjnno vill att Sametinget utarbetar ett näringspolitiskt program innefattande allt samiskt näringsliv.

MijÓ Gäjnno vill också
att rennäringsdelegationerna ska ha samisk majoritet,
att kvinnornas representation förstärks i rennäringens styrande organ,
att lokala utvecklingsprojekt inom samebyarna startas för att stärka och utveckla samebyn,
att unga renskötare skall ha bättre möjlighet till stöd vid etableringen av renskötselföretaget,
att det snarast inrättas ett katastrofskadeskydd som näringen själv förvaltar.

MijÓ Gäjnno anser även att de äldres kunskaper om till exempel naturen och renen idag inte tas tillvara på bästa sätt. För att vi ska skapa ett starkt samiskt samhälle måste vi finna former för att tillvarata denna ovärderliga rikedom som de äldre besitter.

Det samiska samhället

Saepmie - ett lokalsamhälle för alla samer

Saepmie - det samiska samhället - har idag en helt annan form och struktur än för bara 50 år sedan. Många samer lever inte längre av de traditionella samiska näringarna och bor inte heller inom det samiska kärnområdet.
Likväl tillhör Saepmie alla samer. Därför måste alla samer kunna känna tillhörighet och samhörighet med Saepmie och det samiska samhället oavsett arbete, sysselsättning och bostadsort. Samerna i till exempel Göteborg, Stockholm eller Umeå bor kanske långt borta men likväl är de våra bröder och systrar. För det samiska samhället är de lika oersättliga som samerna i kärnområdena. Sapmie är vårt gemensamma kulturarv och vi har alla vår givna plats där.

Lika självklart som att de renskötande samerna måste få nyttja dessa markerna för att bedriva renskötsel, lika djupt kränkande upplevelser många icke-renskötande samer att bli betraktade som "gäster" på de marker där de vuxit upp och där de har sina rötter.
Mijjen Geajnoe tycker därför att alla samer ska ha en hemortsrätt till de områden där förfäderna funnits - ett område där individen kan säga att 'här hör jag hemma'. Detta kan vara inom de områden som idag förvaltas av samebyarna men det kan även vara andra områden.

Mijjen Geajnoe menar att det är nödvändigt att vi samer aktivt och långsiktigt utvecklar ett samiskt lokalsamhälle där andra verksamheter ingår tillsammans med renskötseln. I detta lokalsamhälle har medlemmarna olika rättigheter och skyldigheter beroende på verksamhet och var de bor. Det är självklart att de samer som bor inom samebyns område och som är direkt beroende av naturen - till exempel renskötare och de som lever av jakt och fiske - ska ha det största inflytandet över hur markerna ska nyttjas. Men till skillnad från dagens situation har även övriga samer ett varierande inflytande i denna förvaltning. Detta inflytande reglerar medlemmarnas rättigheter och skyldigheter på ett rättvist sätt.
Att lösa denna svåra knut är inte lätt. Behoven är inte definierade, lösningarna är inte givna och bra lösningar måste prövas praktiskt. Därför vill Mijjen Geajnoe att ett antal samebyar påbörjar försöksprojekt för att utveckla regelverk för hur rättigheterna och skyldigheterna för olika samer ska göras praktiskt. Försöken kan lämpligen kombineras med ett övertagande av länsstyrelsernas uppgifter vad gäller mark-, jakt-, och fiskeupplåtelser.

Mijjen Geajnoe vill:
Mijjen Geajnoe arbetar för att alla samer skall kunna känna hemortsrätt till ett bestämt område. Med utgångspunkt från detta vill Mijjen Geajnoe
att alla samer ska ha en grundläggande rätt till att nyttja mark och vatten i Saepmie,
att alla samer på något sätt ska vara delaktiga i den lokala förvaltningen av Saepmies resurser,
att ju större rättigheterna är desto större blir skyldigheterna,
att renskötseln ska styras av renskötarna,
att det utvecklas former för att ta tillvara alla samers kompetens i syfte att göra det samiska lokalsamhället starkare.

Samiskt självstyre - en självklarhet

Grunden för ett samhälles självstyre och möjlighet att besluta om egna angelägenheter är att samhället bland annat har egna institutioner som stöder gemenskapen och arbetar efter samma värderingar och grundläggande mål. Min Geaidnu anser att det är viktigt att det samiska samhället får en kulturell autonomi -ett självstyre som innebär ett ökat samiskt inflytande i verksamheter som berör vår kultur.
Kulturell autonomi innebär dock inte att vi samer isolerar oss från det svenska samhället. Vi ingår i det svenska samhället och lever helt integrerade i det. Kulturell autonomi innebär att vi samer är självständiga i de frågor som är avgörande för vår kulturella identitet. För at genomföra en kulturell autonomi måste vi skapa förståelse för att vårt samiska samhälle har samma fundamentala behov som andra samhällen. Vår samiska kultur måste ges samma status och respekt som den svenska kulturen.
Min Geaidnu menar därför att Sametinget måste bli ansvarig för en helt samisk samhällsbudget. En samhällsbudget där all samisk verksamhet ingår. Då ligger ansvaret helt på oss samer att själva göra nödvändiga prioriteringar och meddelsfördelningar.

Min Geaidnu vill att Sametinget ser på olika möjligheter till ett samiskt självstyre genom kulturell autonomi. Förebilderna till det samiska självstyret kan hämtas från Åland, Grönland och Färöarna. Men man bör även titta på hur andra urfolk i världen har ordnat sitt självstyre. Detta arbete kan lämpligen samordnas med sametingen på finsk och norsk sida samt med samerna på rysk sida.
Min Geaidnu vill också att Sametinget överlägger med regeringen om hur det samiska samhället ska utvecklas för att nå en kulturell autonomi. Det är viktigt att den svenska staten såväl i ord som i handling erkänner att den smiska kulturen har samma värde som den svenska.

Organisationsväsendet

Samerna torde vara ett av de mest föreningsaktiva grupperna i Sverige. Vår organisering täcker de flestas behov. Det är lokala föreningar, riksorganisationer och fackliga organisationer med mera. Dessutom uppstår nya sammanslutningar med jämna mellanrum. Organiseringen av vårt samiska folk är en av hörnpelarna som den samiska medvetenheten och identiteten vilar på. Det är en rikedom och en styrka som vi kan vara stolta över.
De ekonomiska förutsättningar för verksamhetsstöd är dock begränsade. De enda medel som står till buds är de som fördelas av Sametingets Kulturråd. Medlen för organisationsstödet och annan kulturell verksamhet kommer dels från Samefonden och dels från statsbudgeten. Samefondens realkapital har dock stadigt minskat och det ger mindre pengar till samisk verksamhet.

Min Geaidnu menar att Sametinget måste bli ansvarig för en samisk samhällsbudget som helhet, där vi samer kan ta ansvar, göra prioriteringar och fördela medel. Så också till organisationerna.

Min Geaidnu vill att Sametinget driver kravet att Sveriges regering via statsbudgeten återupprättar Samefondens ursprunglig storlek.

Min Geaidnu kommer att arbeta vidare för att regelverket för organisationsstödet utvecklas. Regelverket måste utvärderas kontinuerligt så att bidragen blir rättvisa och ger de önskade effekterna.

De samiska mjukvarorna

Det samiska språket

Situationen för det samiska språket måste förbättras. ─ven om många ljuspunkter syns är det ännu mycket som återstår innan vi kan tala om ett levande och starkt samiskt språk. Språket är en av de viktigaste kulturbärande faktorerna. Utan ett samiskt språk blir det svårt att hävda att det finns en levande samisk kultur. Vår kultur är levande och stark när alla samiska barn talar samiska.

Mijá Gäjnno vill ha klara, mätbara och språkpolitiska mål. Det är viktigt att ha en bra språklig verksamhet som tillgodoser alla de samiska dialekterna och tar hänsyn till den situation som finns i de olika områdena. Med klara målformuleringar, som till exempel att alla samebarn och ungdomar skall kunna samiska när de går ut skolan senast år 2010 och alla samer skall kunna samiska år 2015. Sedan skall åtgärderna riktas in mot de mål som har fastlagts, till exempel utbildning i skolan på alla nivåer och möjligheter att gå kurser under arbetstid med mera.
Mijá Gäjnno är också övertygad om att språkutvecklingen behöver radikala grepp som till exempel att börja arbeta med ett gemensamt skriftspråk för de olika dialekterna samt att alla samer oavsett språkkunskaper skall ha rätt till betald språkundervisning. Organiseringen av språket måste effektiveras hela Sápmi. De samiska dialekterna följer inte riksgränserna och Mijá Gäjnno menar därför att det inte är riktigt att bygga upp separata språkbyråkratier på svensk, norsk, finsk och rysk sida. För att det samiska språket ska utvecklas krävs det att pengarna används till språkvårdande åtgärder och på kraftfulla satsningar på att utbilda samer i samiska.

Mijá Gäjnno vill att Sametinget fastställer offensiva språkpolitiska mål. Dessa mål ska göra samiskan till ett levande språk i alla delar av Sápmi. Detta förutsätter även att samiskans status höjs genom en språklag.
Mijá Gäjnno vill ha kraftiga satsningar för att öka språkanvändningen bland samer i allmänhet. Mijá Gäjnno menar att språkarbetet måste samordnas med norsk och finsk sida.
Mijá Gäjnno vill också att det samiska språket värdesätts tydligare. Det kan till exempel ske genom att de samiska arbetsplatserna ger högre lön till de som använder samiska i arbetet.

Utbildning

Utbildningen är en av de viktigaste faktorerna som påvekar det samiska samhället. En bra samisk utbildning på alla nivåer och i olika grenar är en förutsättning för utveckling i framtiden. Fram till idag har den svenska skolan saknat utbildning om samer för de svenska eleverna. Förnekande av samernas existens är en form av diskriminering som har pågått länge. När de svenska beslutsfattarna har en felaktig och fördomsfull bild av samerna innebär det allvarliga negativa konsekvenser för det samiska samhället. Det är en förklaring till att samefrågorna behandlas så vårdslöst av svenska beslutsfattare på alla nivåer.

Samiska barn och ungdomar ska kunna välja en samisk utbildningsväg som sträcker sig från förskola till högskola. Utbildningen skall utgå från den samiska kulturen och de samiska språken. Samiska ungdomar som utbildar sig på annat sätt eller i ämnen som inte är direkt samiska skall få samisk utbildning på annat sätt i skolan. Mijá Gäjnno vill att Sameskolstyrelsen ska få ett utökat ansvar. Det ansvaret ska innefatta all utbildningsverksamhet som berör samerna, från dagis till högskola.
Mijá Gäjnno menar att samisk högre utbildning och forskning måste komma igång i många fler ämnen. Samisk forskning inom samhällsvetenskapliga ämnen måste initieras. Den svenska skolan måste ge alla elever en ordentlig utbildning om samer, det samiska samhället och näringarna, samisk historia och kultur. Det kan inte vara riktigt att eleverna i Sverige inte lär sig något om oss samer.

Mijá Gäjnno vill
att Sametinget driver frågan om en hel samisk utbildningsväg
att Sametinget arbetar för ett samiskt centrum vid Umeå universitet
att högre utbildning i Duodji (slöjd) kommer igång snarast
Mijá Gäjnno kommer att arbeta för att Sametinget driver frågan om utbildning om samer i den svenska skolan

Barnomsorgen

De samiska barnomsorgen och dess inriktning har hittills formats av lokala initiativtagare, framförallt i Gällivare, Kiruna och Jokkmokk. Fortfarande saknas dock övergripande samepolitiska målsättningar om hur barnomsorgen skall organiseras och hur detta arbete ska drivas mot kommunerna.
En förutsättning för den samiska barnomsorgens utveckling är tydliga samepolitiska mål för verksamheten. För att uppnå kontinuitet och samordningsvinster menar vi att ansvaret för barnomsorgen skall ligga hos Sameskolstyrelsen. Barn som finns utanför det samiska kärnområdet måste även de kunna få någon form av samisk barnomsorg och hemspråksundervisning. Det bör finnas möjligheter att skapa flexibla lösningar utifrån de enskilda fallen.

Idrotten

Den samiska idrotten har en central betydelse i det samiska samhället. För att idrotten ska a en framtid krävs att Sametinget ger idrottsrörelsen en status och ett ekonomisk stöd som står i propportion med dess betydelse och omfattning. I det sammanhanget är det viktigt att idrottspolitiska mål ställs upp i syfte att etablera en fast stödordning. Samerna måste kunna tävla under Sápmis flagga vid internationella idrottsevenemang.
För att kunna genomföra det krävs att Sametingen i Sverige, Norge och Finland enas kring övergripande idrottspolitiska mål och inriktningar. När det gäller nationalstaterna måste de erkänna de nationella samiska idrottsförbunden som fullvärdiga företrädare för idrotten. I Finland har det samiska idrottsförbundet (SVL Finland) erkänts som ett fullvärdigt idrottsförbund och jämnställt med övriga finska idrottsförbund. Samma sak måste även ske i Sverige och Norge.

Min Geaidnu vill:
att samisk barn- och ungdomsidrott uppmärksammas och backas upp, såväl ekonomisk som på andra sätt,
att traditionella samiska idrotter ska ges särskild prioritet,
att den svenska idrottsrörelsen årligen avsätter särskilda medel för samisk idrott,
att vi samer ska kunna delta i internationella tävlingar under egen flagga,
att sametingen i Sverige, Norge och Finland enas om en övergripande idrottslig inriktnig och gemensamma mål.

Etnicitet och identitet

Vår samiska kultur baserar sig på den medvetenhet och de värderingar som vi har både i vårt dagliga liv och i de mål vi sätter upp. Vår livsstil och vårt förhållande till den samiska gemenskapen har till stor del påverkats av yttre omständigheter, som till exempel att vi upplever oss uppdelade i olika kategorier på grund av rennäringslagstiftningen. Därför skall vi inte knyta samiskhet till de kriterier som den svenska staten ställt upp.
Vi hör till samma etniska grupp och skall bygga upp vår trygghet med detta i tankarna. Vi skall värdesätta alla samer lika högt och därför måste vi anstränga oss mycket för att alla samer skall identifiera sig med den samiska gruppen.

Min Geaidnu kommer att arbeta för att alla samer skall känna sig som fullvärdiga samer. Detta oavsett vad vi lever av, var vi bor eller vilka språkkunskaper vi har.

Kultur

Den samiska kulturen beskriver vårt samhälle i stort, vårt sätt att leva och tänka. Den bygger på det kulturarv vi har och den inriktning vi vill ha i vår utveckling. Vi har våra kännetecken i förhållande till naturen, språket, slöjden, konsten, våra traditionella näringar med mera. Det är oerhört viktigt att vi utvecklar dem i takt med den nya tiden. Min Geaidnu vill stärka delarna med tanke på helheten i den samiska kulturen.

Min Geaidnu vill:
att den samiska teatern ges möjlighet att etablera en samisk nationalscen, att mångfalden i teaterverksamheten skall tillgodoses, att ┴jtte utvecklas till ett samiskt huvudmuseum, att ett samiskt informationscenter upprättas, att stödordningen för kulturarbete förbättras och samordnas i Sápmi.

Massmedia

Att varje dag kunna ta del av nyheter i TV, radio och tidningar på sitt eget språk hör till vardagen för de flesta medborgare. Detta krävs också för att medborgarna ska kunna bilda sig en uppfattning om sakernas tillstånd i samhället. En fri och regelbunden nyhetsförmedling är därför en grundläggande demokratisk rättighet för alla folk. ─ven den samiska medborgaren måste ha tillgång till massmedier som kritiskt kan granska den samiska makten. Och om ingen kan granska makten, hur ska då enskilda samer kunna bedöma om de folkvalda och tjänstemännen utför sitt jobb på rätt sätt?
De två befintliga samiska tidningarna Samefolket och Sáminuorra fyller en oerhört viktig funktion. På grund av små anslag har de svårt att bevaka händelserna i den samiska världen.

Min Geaidnu vill:
att de befintliga tidningarna erhåller ytterligare medel,
att dagliga TV-nyheter för samer kommer igång,
att barn- och ungdomsprogram i radio och TV prioriteras,
att en samisk radiokanal med omfattande sändningstid etableras,
att användningen av det samiska språket i olika massmedia ges en hög prioritet,
att Sverige avsätter särskilda språkanvändarpengar för tidningarna.

Sociala frågor

Samernas sociala situation kommer ofta till korta i den svenska omvårdnaden. Människors etniska bakgrund glöms alltför ofta bort. Det som brister är ofta grundläggande kunskap om de mänskliga behov som finns i ett i övrigt tekniskt utvecklat samhälle.

Min Geaidnu vill:
att Sametinget lägger större resurser på de sociala omvårdnadsfrågorna och de mjuka värdena i vårt samiska samhälle, inte minst med tanke på barn, ungdom och äldre.

Internationella- och urfolksfrågor

På jorden finns flera hundra miljoner människor som hör till ursprungsfolken. Vi samer är några av dem. Vi har alla gemensamt att andra folk tycker att vi inte klarar av att sköta våra egna angelägenheter. Därför har kontakterna mellan urfolken en stor betydelse.
─ven betydelsen av kontakterna med staterna och de internationella forumen gör att urfolksfrågorna ökar i betydelse. Ofta har vi samer kunnat dra nytta av detta. Ett exempel är att Sametinget fick ansvaret för de egna EU-programmen trots motstånd från svenskt håll.

Min Geaidnu vill:
att Sverige skriver under ILO-konventionen 169 där det bland annat stadgas om ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar och dess förvaltning,
att Sametinget driver ett långsiktigt internationellt arbete. Detta ger positiva effekter för samerna genom FN, EU och andra internationella organ ökar pressen på Sverige och andra med urfolk,
att Sametinget arbetar för att samordna det internationella arbetet så att det blir en klar arbets- och ansvarsfördelning mellan de folkvalda sametingen och Samerådet.

Min Geaidnus visioner

Min Geaidnu vill arbeta för ett samhällsbygge utifrån samiska förutsättningar.

Ett Sápmi där våra barn ärligt kan säga: -Våra föräldrar kämpade för vår samiska identitet och våra rättigheter. -Därför ska även vi kämpa för våra barn så de i sin tur ska kunna ge något till sina barn!

Ett Sápmi där vi är medvetna om att det är vi som lägger grunden till framtidens - våra barns - samiska samhällsbygge!

Ett Sápmi där vi har respekt för vår historia och traditioner i vårt framtida samhällsbyggande!

Ett Sápmi där alla samer har lika värde oavsett var vi bor och vad vi lever av!

Ett Sápmi där vi samer enats om de grundläggande samiska målen och tillsammans arbetar för att förverkliga dem!

Ett Sápmi där vi samer för en enad kamp mot det som hotar oss!

Ett Sápmi där vi samer själva bestämmer över våra egna angelägenheter och har inflytande över allt nyttjande av våra marker.

Mijja Gäjjno har en vision om hur det samiska samhället ska se ut i framtiden. Det redskap som vi skall använda oss av är Sametinget. Därför måste vi visa en klar politisk vilja och ha uttalade mål för vårt samhällsbyggande och för vårt Sameting.

Politik är att vilja, Mijjen Geajnoe vill skapa ett starkare samiskt samhälle. Självstyre i framtiden förutsätter självständighet i tanken.

Tillbaka till framsidan